Mia Törnblom, som har skrivit boken Självkänsla nu! Din personliga coach visar hur, 2006, inleder sin bok med att berätta om skillnaden mellan de olika begreppen.
Boken kom ut 2006, och eftersom jag har prenumererat på tidningen Må bra i många år, så kom den som specialbilaga i pocketform under den period i mitt liv när jag som mest behövde den. Ytterligare en pusselbit föll på plats, bara av sig själv. Hon inleder boken med att beskriva skillnaden på självkänsla och självförtroende.
1 Skillnaden mellan självkänsla och självförtroende
Om man slår upp ordet "självförtroende" i ordboken står det följande: "Stark tilltro till den egna personlighetens förmåga att prestera." Det innebär att jag tror mig veta att jag kan få saker gjorda, uppnå mina mål och så vidare.
När vi slår upp ordet "självkänsla" i ordboken står det: "Medvetenhet om den egna personlighetens värde." Det vill säga mitt eget värde i mina egna ögon eller hur det faktiskt känns att vara jag.
Människor i min närhet och andra jag möter hör mig ofta prata om vikten av självkänsla. Jag har en fallenhet för att upprepa sådant som jag anser är bra och viktigt och ser det lite som ett kall att lära ut skillnaden mellan självkänsla och självförtroende, men framför allt vill jag hjälpa människor att själva öva upp och stärka sin självkänsla."
...
" Låg självkänsla kan yttra sig på flera sätt. Ett av dessa är att inte våga ta någon plats alls i sociala sammanhang eller i livet överhuvudtaget, att avstå från att säga sin åsikt, att ställa sig sist och göra allt för att inte dra till sig uppmärksamhet eller synas. Ett annat sätt är att göra allt för att synas och stå i centrum, att kräva uppmärksamhet och bekräftelse hela tiden och ändå aldrig lyssna till andra människor. Jag tror att alla råkat ut för människor som inte lyssnar. Det blir ganska frustrerande. Påpekar man för dem att de inte lyssnar känner de sig orättvist anklagade - de har ju hört allt vad man sagt. Men att höra vad andra säger och att lyssna är inte samma sak.
Människor med låg självkänsla bli oftast extremt självcentrerade och självupptagna. Detta leder ironiskt nog till att det som en människa med låg självkänsla ofta fruktar mest - att bli kritiserad, illa omtyckt, övergiven - det som faktiskt händer."
I mitt fall blev denna svaghet att jag behövde bekräftelse på att vara duktig, ett dilemma som vi kvinnor får redan som små flickor. För att få bekräftelse att vi är så söta och duktiga som vi vill vara, måste vi hela tiden leverera det som krävs av oss; att vara söta och duktiga. I mitt fall ledde detta till att jag inte kunde misslyckas, inte till en enda punkt, för då föll jag rakt igenom. Detta hände mig under 2008, misslyckande efter misslyckande trädde upp sig som ett pärlband, och jag mådde uselt av detta. Vem som helst i min situation skulle ha ryckt på axlarna åt detta, men jag tog det personligt, rädd som jag var för att misslyckas. Det krävdes en psykolog på Borlängehälsan att förstå mitt problem, och när jag fick svaret levererat så var det som en sten föll från mitt hjärta. Jag blev beordrad av min rektor att uppsöka psykolog i april 2009, tack och lov för det. Tyvärr slutade den kvinnliga psykologen på Borlängehälsan direkt efter mitt besök, och jag orkade inte skaffa mig en ny, men hon hade sagt det som var viktigt för mig:
Alla människor får misslyckas ibland, det är helt OK. Livet måste gå vidare ändå, och man får se det positivt.
Alla människor får misslyckas, tänk det trodde jag inte!
Mia skriver vidare i sin bok:
"När jag var växte upp fick jag ofta höra att jag var söt och duktig och man sa till mig att jag kunde bli precis vad jag ville. Men det var ingen som sa till mig (åtminstone inte så att jag tog det till mig) att jag dög precis som jag var. Självklart ansåg både mina föräldrar och lärare att jag var bra precis som jag var.
Vi berömmer och värdesätter hela tiden prestationer och, hur sorgligt det än låter, utseenden. Tänk själva på hur ni beter er med små barn. Hur ofta säger ni inte : Vad söt hon är! För en söt och duktig liten tjej som jag faktiskt var , satte det igång en jakt på mer bekräftelse. Jag mådde bra och njöt av bekräftelse och sökte det mer eller mindre omedvetet hela tiden. Jag lärde mig aldrig att jag kunde bekräfta mig själv och att jag dög precis som jag var."
Tänkvärt eller hur? Jag satt fast i fällan, jag ville vara söt, fräsch, sportig, vara en supermorsa till våra tre barn, ha ett vackert hem, ha ett underbart äktenskap, vara social och trevlig, vara en duktig lärare och fixa alla dessa bollar i luften samtidigt. Vem kan fixa det utan att misslyckas någon gång? Med två tonåringar som hela tiden munhöggs och krävde sitt, en liten tjej som behövde sin mamma, ett hus som skulle färdigrenoveras, ett jobb som krävde mer än heltid, ny teknik som skulle läras in och så till slut jag själv som skulle hållas topptrimmad... Det går inte riktigt ihop, eller hur?
Mia igen:
" Är självkänslan låg vet man aldrig vad man är värd. Det varierar beroende på vilka man för tillfället har omkring sig. Att betrakta sig som en jämnställd är en omöjlighet. Man är antingen bättre eller sämre. Eller rättare sagt, är man inte bättre är man värdelös. Under flera år hade jag därför som vana att alltid jämföra mig med andra. Jag var "bra" bara om inte någon annan var "bättre"."
I boken ger hon sedan ett exempel på en situation som jag känner igen mig i, en situation som tyder på låg självkänsa. Så fort som någon annan upplevs som snyggare, gladare och smartare än oss själva, så rasar självkänslan till botten. Självförtroendet är fortfarande starkt, men självkänslan är låg.
"Om vi undviker att jämföra oss med andra och slutar att tävla, för att i stället öva på att tycka om oss själva och känna att vi duger som vi är - då kanske livet skulle bli lite enklare och roligare. Vi blir ju inte bara en annan människa bara för att någon annan kommer in i rummet, eller hur? Det kommer alltid att finnas någon som är smartare, klokare, roligare, snyggare än vad vi är, men det finns ingen annan som är allt detta på en och samma gång."
Jag säger som min gode vän Daniel: klockrent!
Bilden är tagen på mig i Visby 1982, när jag var allt det som jag ville vara, söt, fräsch, sportig och stark. Att det var något som skulle prägla hela mitt liv hade jag naturligtvis inte i mina tankar då, utan det var helt andra saker som snurrade i min hjärna då. Vad det var förstår väl alla som har varit 21 år och fulla av ungdom och levnadsglädje...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar